Guy Webber från Stellenzicht har varit i Stockholm och visat upp hela sin produktion av pinotage - tio årgångar.
-Om jag darrar på handen beror det inte på att det blev en massa vin till middagen igår, utan att jag är så upphetsad över den här provningen, sa en märkbart upprymd Guy.
Han kom till Stellenzicht 98 och fick då bara blanda ihop 98:an pinotage, men sedan dess har han gjort alla årgångar. Han plockar sina druvor mogna, jäser dem halvvägs på tank för att få färgen och sedan tappar han över vinerna på fat, där 35 % är nya och 35 % är amerikanska. Där jäser vinet klart och genomgår den malolaktiska jäsningen.
Av de tio vinerna var 98:an den enda med riktiga ålderstoner, lite vulk och läder i allt det svartfruktiga. Årgång 2000 var inte riktigt i form, utan hade rent oxidativa drag och blev inte märkbart mycket bättre av att vi provade en andra flaska.
I övrigt var det en långsamt yngre upplaga av samma vin vi fick smaka, med små årgångsvariationer. I basen finns ett kraftfullt, saftigt och friskt vin med drag av svarta bär, katrinplommon, slånbär, gummi, lakrits, örter och mocka.
02:an var lite ekigare än de övriga, troligen eftersom det var en svagare årgång. 01 och 05 var kanske de bästa årgångarna medan jag personligen föll för 04:an som var lite mer europeisk (och kanske anemisk) i stilen.
03 tyckte jag var lite bränd och hetsig medan 06 och 07 (fatprov) var unga, tuffa, svartfruktiga och massiva med tonvis av frukt och lager på lager av runda tanniner, men ännu lite outvecklade aromer.
-Jag försöker åstadkomma balans och "mouthfill", förklarar han sin filosofi.
Under diskussionen efter provningen sa Guy att han personligen inte tyckte att viner blev bättre med lagring - de blir bara annorlunda och passar till olika saker.
-Om jag darrar på handen beror det inte på att det blev en massa vin till middagen igår, utan att jag är så upphetsad över den här provningen, sa en märkbart upprymd Guy.
Han kom till Stellenzicht 98 och fick då bara blanda ihop 98:an pinotage, men sedan dess har han gjort alla årgångar. Han plockar sina druvor mogna, jäser dem halvvägs på tank för att få färgen och sedan tappar han över vinerna på fat, där 35 % är nya och 35 % är amerikanska. Där jäser vinet klart och genomgår den malolaktiska jäsningen.
Av de tio vinerna var 98:an den enda med riktiga ålderstoner, lite vulk och läder i allt det svartfruktiga. Årgång 2000 var inte riktigt i form, utan hade rent oxidativa drag och blev inte märkbart mycket bättre av att vi provade en andra flaska.
I övrigt var det en långsamt yngre upplaga av samma vin vi fick smaka, med små årgångsvariationer. I basen finns ett kraftfullt, saftigt och friskt vin med drag av svarta bär, katrinplommon, slånbär, gummi, lakrits, örter och mocka.
02:an var lite ekigare än de övriga, troligen eftersom det var en svagare årgång. 01 och 05 var kanske de bästa årgångarna medan jag personligen föll för 04:an som var lite mer europeisk (och kanske anemisk) i stilen.
03 tyckte jag var lite bränd och hetsig medan 06 och 07 (fatprov) var unga, tuffa, svartfruktiga och massiva med tonvis av frukt och lager på lager av runda tanniner, men ännu lite outvecklade aromer.
-Jag försöker åstadkomma balans och "mouthfill", förklarar han sin filosofi.
Under diskussionen efter provningen sa Guy att han personligen inte tyckte att viner blev bättre med lagring - de blir bara annorlunda och passar till olika saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar