Champagnedagen

Idag har det varit Champagnedag på Grand Hôtel, Gunilla Collianders stora verk.
Massor av folk och massor av champagne trängdes mellan stånden i Spegelsalen och lite intilliggande lokaler.

Intresset för champagne är fantastsikt, och medan en del sådana här temadagar kan bli lite sega och svårprovade så är Champagnedagen en enda stor fest.

Det fanns massor med bra champagner att prova och även om man inte hann med allt så blir jag förbluffad över hur bra champagne är i alla prislägen.

Snustorr champagne, Ultra Brut, Pure, Zero Dosage o s v är en klar trend. Ayala har tagit en stor del av den svenska marknaden, men jag misstänker att de kommer att ha svårt att hålla priset och den vanliga är lite flack i aromerna, som det mesta från Ayala. men den nya helt torra rosén verkar mycket spännande. Alla andra hus verkar ha en på lut.

Johan Lidby hade sparat en låda Delamotte, vanliga cuvéen, från förra champagnedagen och visade vad som händer om man lägger undan vanlig champagne ett år. Det är inte att leka med, förra årets var större på alla sätt.

Henriot var också väldigt bra, rakt igenom hela linjen håller de en stram fokuserad, balanserad och elegant stil som jag verkligen gillar.

Men ska man rapa upp alla bra champagnehus har man att göra. Och bloggen blir olidligt lång. Så jag ska fatta mig kort och säga att Clos de Goisses från Philipponat är det vin som gjorde det mest bestående intrycket i hav av underbara viner.