What a Guy

Guy Webber från Stellenzicht har varit i Stockholm och visat upp hela sin produktion av pinotage - tio årgångar.

-Om jag darrar på handen beror det inte på att det blev en massa vin till middagen igår, utan att jag är så upphetsad över den här provningen, sa en märkbart upprymd Guy.

Han kom till Stellenzicht 98 och fick då bara blanda ihop 98:an pinotage, men sedan dess har han gjort alla årgångar. Han plockar sina druvor mogna, jäser dem halvvägs på tank för att få färgen och sedan tappar han över vinerna på fat, där 35 % är nya och 35 % är amerikanska. Där jäser vinet klart och genomgår den malolaktiska jäsningen.

Av de tio vinerna var 98:an den enda med riktiga ålderstoner, lite vulk och läder i allt det svartfruktiga. Årgång 2000 var inte riktigt i form, utan hade rent oxidativa drag och blev inte märkbart mycket bättre av att vi provade en andra flaska.

I övrigt var det en långsamt yngre upplaga av samma vin vi fick smaka, med små årgångsvariationer. I basen finns ett kraftfullt, saftigt och friskt vin med drag av svarta bär, katrinplommon, slånbär, gummi, lakrits, örter och mocka.

02:an var lite ekigare än de övriga, troligen eftersom det var en svagare årgång. 01 och 05 var kanske de bästa årgångarna medan jag personligen föll för 04:an som var lite mer europeisk (och kanske anemisk) i stilen.

03 tyckte jag var lite bränd och hetsig medan 06 och 07 (fatprov) var unga, tuffa, svartfruktiga och massiva med tonvis av frukt och lager på lager av runda tanniner, men ännu lite outvecklade aromer.

-Jag försöker åstadkomma balans och "mouthfill", förklarar han sin filosofi.

Under diskussionen efter provningen sa Guy att han personligen inte tyckte att viner blev bättre med lagring - de blir bara annorlunda och passar till olika saker.

Paul Cluver och pinot noir

Var i onsdags och provade Paul Cluvers viner. En trevlig provning med en ung och entusiastisk sydafrikan från en äppelodlarfamilj i Elgin. Elgin är just lite kallare än exempelvis Stellenbosch, så Paul Cluver har planterat lite annat än de vanliga sorterna.

Mest känd är han för Seven Flags, en mullig och kryddig pinot noir med bra struktur och mer burgundiska eller nya zeeländska drag än syltiga amerikaner. Jag gillade parfymerna och den delikata strukturen i 06:an, saknade bara lite intensitet.

07 Riesling var också den en trevlig bekantaskap. Trots 9 gram restsötma, var den australisk i stilen och mycket frisk och aromatisk med fina höga syror.

07 Weisser Riesling Noble late harvest är ett botrytiserat rieslingvin med massor av söt friskhet och drag av aprikoser och acaciehonung. Det görs inte varje år, men det är värt att leta efter.

Paul Cluver har också, tillsammans med ett par andra odlare en range han kallar Slowine, viner som är lite mindra ambitiösa. han visade en chenin/sauvignon, en rosé, en shiraz, en cabernet och en merlot. Jag tyckte bäst om shirazen och merloten.

Över lag hade vinerena en tydlig europeisk influens och stil. De var också rena och snygga, så det kan vara idé att följa utvecklingen.

Champagnedagen

Idag har det varit Champagnedag på Grand Hôtel, Gunilla Collianders stora verk.
Massor av folk och massor av champagne trängdes mellan stånden i Spegelsalen och lite intilliggande lokaler.

Intresset för champagne är fantastsikt, och medan en del sådana här temadagar kan bli lite sega och svårprovade så är Champagnedagen en enda stor fest.

Det fanns massor med bra champagner att prova och även om man inte hann med allt så blir jag förbluffad över hur bra champagne är i alla prislägen.

Snustorr champagne, Ultra Brut, Pure, Zero Dosage o s v är en klar trend. Ayala har tagit en stor del av den svenska marknaden, men jag misstänker att de kommer att ha svårt att hålla priset och den vanliga är lite flack i aromerna, som det mesta från Ayala. men den nya helt torra rosén verkar mycket spännande. Alla andra hus verkar ha en på lut.

Johan Lidby hade sparat en låda Delamotte, vanliga cuvéen, från förra champagnedagen och visade vad som händer om man lägger undan vanlig champagne ett år. Det är inte att leka med, förra årets var större på alla sätt.

Henriot var också väldigt bra, rakt igenom hela linjen håller de en stram fokuserad, balanserad och elegant stil som jag verkligen gillar.

Men ska man rapa upp alla bra champagnehus har man att göra. Och bloggen blir olidligt lång. Så jag ska fatta mig kort och säga att Clos de Goisses från Philipponat är det vin som gjorde det mest bestående intrycket i hav av underbara viner.

Spansk vinvernissage

Jag fick inbjudan till spansk vinvernissage idag. Den 9 juni kommer ett 20-tal spanska bodegor och visar upp på Operaterrassen i stan. En del kommer från lite up and coming områden som Valdeorras och Bierzo.
Det kan bli kul.
18.30 ska jag på buffé på Spanska Ambassaden för att träffa producenterna är det tänkt. Kan bli kul det med.

Hempies du Toit

Jag gillar vinfolk för det allra mesta och en del bränner sig fast i hjärta och hjärna för att de är något alldeles extra. Hempies är en sån så jag kör en text jag haft i Allt om Vin om honom.

Det är en omskakande upplevelse att träffa Hempies du Toit på Ananandale. Hans fysik är nog så imponerande trots att det var många år sedan han var fruktad anfallare i det sydafrikanska rugbylandslaget. Han är stark som en också och går helst barfota. I kontrast till all denna utstrålade kraft talar han mycket mjukt och vänligt och det glittrar ständigt ett leende i de pigga ögonen.

När vi ska prova vinerna skruvar han i korkskruven och rycker korken ur flaskan med ett enda drag av den starka högerarmen.
– Vad är den här till egentligen? säger han och tittar leende på korkskruvens hävarm.

Hempies är uppväxt på granngården Alto där han och hans far varit vinkmakare och där Hempies skapade den legendariska 1984 som satte Sydafrika på kartan vinmässigt. Annandale och Alto ligger i det som kallas den Gyllene Triangeln vid Stellenbosch – ett område mellan Stellenbosch Mountain och Helderberg där de flesta inhemska vinmakare helst skulle vilja göra vin om de gavs tillfälle.

Annandale är planterat mellan 1996 (då Hempies köpte marken) och 1999 så vinstockarna är unga. Av de 45 hektar som planterats används bara en tredjedel till de egna vinerna. Resten av druvorna säljs till andra vinproducenter i trakten. Hempies du Toit gör bara röda viner.

Han har planterat 20 ha cabernet sauvignon, 12 hektar shiraz, 10 hektar merlot och 3 ha cabernet franc. Produktionen består av tre lättviner: en cabernet, en shiraz och Annandale Cavalier som är en blandning av cabernet och shiraz. Dessutom gör han – förstås – en port också.

Jordarna på Annandale är grusiga med underliggande lager av dekomposerad granit vilket ger goda odlings- och dräneringsförhållanden. Hempies jobbar traditionellt med sitt druvmaterial.

-Varför ska jag göra något annorlunda när jag är femte generationen vinmakare och gården funnits här sedan 1600-talet, resonerar han. I det traditionella ingår då att låta vinerna ligga på ek i minst tre år. Det är den tid som 2001 Cabernet sauvignon fått ligga på fat, årgång 2002 har legat hela 66 månader på fat.

Det märkliga är att vinerna på inte sätt känns överdrivet fatlagrade utan har tagit sig igenom all denna tid relativt omärkta av all långsam oxidering och ek. Hempies bryr sig inte om att dra om vinerna heller. De får ligga stilla i sitt fat under hela tiden. Det enda som sker är att han toppar upp faten med jämna mellanrum. Jag skulle tro att han princip är ensam i världen om att göra vin på det sättet. Men det fungerar.

2001:an äger en ren fruktighet med inslag av katrinplommon, cassis, cederträ och förförisk sötlakrits parat med silkeslena tanniner och en stadig syra som gör vinet till både ett grillvin och ett vin att njuta till lite mer sofistikerade kötträtter.


Beställningssortimentet
2001 Annandale Cabernet Sauvignon
Nr 88307/janake wine group AB
Sydafrika, Stellenbosch

Trots att Hempies du Toit gör traditionella viner är det här vinet påfallande modernt. Det äger en ren och frisk fruktighet, stadgad av en längre tids ekfatslagring som adderar krydda och viss finess till vinet.

Han väljer ut sina bästa cabernetdruvor till det här vinet och ibland duttar han i cabernet franc eller lite merlot, men om det sker, när och i vilka proportioner vill eller kan han inte gå in på. Jag gör bästa möjliga vin, helt enkelt, säger han.

När jag undrar över den långa fatlagringen, ler han och säger att det var billigare ha vinet kvar på fat än att buteljera det. Om han menar allvar vet jag inte, men det ger en antydan om att Annandale inte ännu tjänar så mycket pengar som det kommer att göra i framtiden.

Christian Pol Roger

Den mest sprudlande mannen i Champagne har varit i stan för att medverka i Munskänkarnas jubileum och passade på att äta lunch med vinskribenter på Operakällaren
Vi provade nya non-dosagen Pure, Cuvéen, Blanc de Blancs 99, Brut Vintage 99, Winston Churchill 98 och Rosé Vintage 00.
Jag gillar ju alla vinerna, tycker att man ska ligga något år på Pure om man får tag på den, 99:orna kommer bli ännu bättre och Winston ska ligga några år till för att rundas av. Rosén var härlig redan idag och rätt utvecklad.
Operakällaren hade gjort sig till och lunchens matmässiga höjdpunkt var en piggvar med pata negratäcke. Hatten av för den.
Christian och Danielle höll låda och smattrade iväg quotes som alltid. Christian själv sammanfattade en uppsluppen lunch med orden:
- All lycka utan Pol Roger är konstlad!

Det drar ihop sig

Christian Pol Roger har varit i stan och i eftermiddag ska jag till Grappe och en sortimentsprovning.
Rapporter kommer i kväll.

Rust en Vrede

Jean Engelbrecht har varit i stan och visat upp sina viner. Rust en Vrede förstås, men också Ernie Els och Guardian Peak, som är en slags billighetsrange.

Första flighten vi provade på PA & Co var vinerna från Guardian Peak- Först ut en väldigt bra merlot för 99 kr, mullig, stallig och rätt stram. 05 Guardian Peak Frontier, en blandning av cabernet, syrah och merlot var lite grönare och 06 Guardian Peak SMG, (syrah-mourvedre-grenache) för 149 kr var stram, röd- och svartfruktig men i min smak lite för märkt av amerikansk ek.

Andra flighten bestod av 04 Rust en Vrede Cabernet, 05 Cirrus (Syrah med en skvätt viogner) och 04 Rust en Vrede Shiraz. Jag gillade faktiskt caberneten bäst. Återigen tror jag att den amerikanska eken och shiraz spökar för mig. Cirrus kostar 279 kr, och även om den är bra gjord, saknar den nerv.

Tredje flighten var 04 Ernie Els, en bordeauxblandning för 499 kr som är riktigt bra. Vingårdarna är unga och ligger nära Rust en Vrede och: Ja, det är ett samarbete med den berömde golfaren. Rust en Vrede 04 och 01, är också bra viner med bra struktur och god frukt. 01:ans begynnande mognad är mycket trevlig. Kostar 299.

Sista flighten bestod av viner som Kevin Arnold gjort, nämligen Rust en Vrede Estate 97, 96 och 94. 94:an var oren medan 97:an och 96:an (375 kr resp 399 kr) var bra viner - om än med en liten grön kant och den gamla typiska virusinfekterade rökigheten.

Själv skulle jag kunna tänka mig att köpa Rust en Vrede Cabernet, Guardian Peak Merlot, Ernie Els och Rust en Vrede Estate 04 och 01.

Nya årgångar - ett litet betyg

Det var som jag misstänkte. En Meursault för 249 kr är inte ett bra vin. Vi provade två flaskor och båda var rätt atypiska och lite skitiga. Synd, för det är inte överskott på Meursault på bolaget.

Dom Perignon 2000 var svårbedömd. Den hade liksom babyfettet kvar och hade drag av persika och smörkola, när man letar efter ostronskal, tändsticksplån, citrus och ett uns svamp. Mitt tips är att den kommer att bli bra, men just nu är det en liten besvikelse.

06 Château Gratien var lysande, jag måste inte springa benen efter mig för att få tag på 05:an.

Andra saker att leta efter är 07 Winkl Sauvignon 119 kr, 07 Orballo Albarino 89 kr, 07 Sancerre Les Pierris 135 kr, 06 Rochemorin blanc 149 kr, 07 Cameleon Malbec 67 kr, 06 Ksara Reserve du Couvent (kors i taket - riktigt bra) 86 kr, 05 Farnese Colline Teramane 94 kr, 07 Barone Ricasoli Formulae 224 kr för en box på 3000 ml, Château Pech-Latt 89 kr, 07 Yalumba Bush Vine Grenache 99 kr, 07 Allesverloren Shiraz 99kr och 01 Blandy's Colheita Malmsey för 109 kr

Både 05 Capitel de Roari Amarone för 175 kr och 05 Masi Amarone Costasera för 259 var riktigt bra viner för dem som ännu inte tröttnat på amarone.

Nya årgångar i maj och Allesverloren

I morgon är det provning av nya årgångar på Systembolaget. Totalt 120 viner och en del som ser mer intressanta ut än andra.

Dom Perignon 2000 är den första prestigen ut från denna årgång. Pris 1115 kr. Vit bordeaux är ju ett sorgebarn på bolaget, men nu kommer både 2007 Coucheroy och 2006 Rochemorin, båda från Lurton.

Dessutom kommer det en 2006 Meursault från Pierre Bouzereau-Emonin för 249 kr. Hoppas det inte är ett dåligt vin till billigt pris, som så ofta från Bourgogne.

2007 Dr L Riesling för 77 kr har jag redan druckit i tanken. På verandan på landet i sommar när solen står högt på eftermiddagen.

2006 Cuvée Margot från Olivier Leflaive är också ett intressant vin eftersom det vanligen är en av de bästa röda budgetbourgognerna, till det facila priset 125 kr.

Sommarvinet Chàteau Gratien byter årgång från 2005 till 2006. En Saumur-Champigny för 79 kr. Jag köper nog en låda av 05:an.

Annat intressant är 2007 Allesverloren Shiraz, 2005 Brolo di Campofiorin, 2006 Bronzone Belguardo och 2005 Masi Amarone Costasera.

Mischa och jag var hos Dani på Allesverloren i februari och jag undrar om jag inte kan ha lurat honom att göra vitt vin. Han har bara gjort det en gång. För att visa att han kunde. Det blev en chardonnay och den fick han pris för.

Men han har en hel del chenin blanc som han säljer till brandytillverkning och jag kan ha lurat honom att spara en klase per stock som får mogna ut helt och sedan bli ett härligt vin. Vi får se.

Rapport om de nya årgångarna kommer i morgon.

Oh Momma!

Max kom inte med i EM-truppen. Tyvärr. Riktigt synd tycker jag förstås och är förmodligen mer upprörd än Max själv.

Istället gick vi på Momma och åt ställets fantastiska Steak minute. Lagom stor köttbit, rare, perfekt bearnaise, perfekt pommes frites och perfekt avvägd service. Har du inte varit där, rekommenderar jag det varmt.

Till biffen blev det vitt vin. En Kleine Zalze Bush Vine Chenin Blanc 2007 för 90 kr glaset. Chenin är Sydafrikas vita framtidshopp enligt mig. Den här hade en skön blandning av fruktdofter som ananas och melon, parad med honungstoner och en liten trevlig örtighet. Gott utan att bli fläskigt eller överdrivet.

Toscana revisited

Har varit i Toscana med en grupp trevliga människor en vecka och provat en del goda viner. Mitt generella intryck är att Chianti är utmärkt, Vino Nobile di Montepulciano bra och Brunello i bästa fall rätt vingligt.

Dyraste vinet jag provade var Banfis Brunello, som var väldigt svag. Taskigt år, men ändå. Rosson från Banfi var från 2005 och ett bra vin i total avsaknad av charm. För samma pengar får man en utmärkt Vino Nobile från Avignonesi som är ett under av moreller, lakrits, örter och fina integrerade fat.

Provade nya årgångarna av Casalferro och Castello di Brolio och de är utmärkta. Fortfarande lite unga, men allt finns där. För första gången tyckte jag att Casalferro var i paritet med Castellon. Francesco Ricasoli blir bara bättre och bättre i takt med att druvstockarna åldras. Han har ett öga för detaljer och en kompromisslöshet som är enastående.

Brolios rosé var också den en trevlig bekantskap. Naturligtvis är den ett resultat av en saignée, men god likafullt.

Provade också igenom vinerna på Panzanello, en relativt ung och ny odlare nära Panzano, som hade ett par intressanta viner. '

Chinati Classico 2006 var väldigt ung och körsbärsfruktig, men idag regerar syror och tanniner. Något att vänta på.

Riservan från 2003 var mulligare, mörkare och närmar sig en viss mognad, vilket är att vänta från den årgången. Syrorna var dock pigga, så vinet borde hålla några år till.

Den ofrånkomliga "supertuscan" heter Il Manucio och är i princip en sangiovese med lågt uttag och lång lagring på ek. Årgången vi provade var 03 och det var ett härligt plommonsaftigt vin med drag av örter, moreller, lakrits och fat. Bör stå sig 5-10 år till.

Högt tryck

Det kom mycket folk till Mischas och mitt mingel igår. En salig blandning härliga människor som smååt och drack champagne.

När jag tittade på liken i morse såg jag att Hedsieck Monopole, Pol Roger Brut, 98 Pol Roger, 97 Palmes d'Or, Deutz, 00 Veuve Clicquot Rosé, Bereche Brut Reserve, Bereche Reflet d'Antan, Henriot Rosé De Saint Gall, 00 Feuillatte och 97 Giulio Ferrari gått till de sälla jaktmarkerna.

I sällskap hade de en 96 Charlemagne, en 97 Colares, en magnum 97 Pesquera och lite annat. Riktigt kul blev det, tack alla som kom.

Maj, sköna maj

Idag har vi mingel i ombyggda lägenheten. Ett 40-tal väntas komma och vi ska bjuda på bubbel, kryddig pasta (varm - jag äter inte kall pasta av religiösa skäl), lite grönsaker, Bleu des causses, Gruyère alpage och vanlig Rustique.

Pol Roger och Charles Heidsieck på magnum hånglar i kylen och sen tar folk med sig lite och skulle det inte räcka finns det resurser i reserv.

Pratade med nye ägaren till Lanson som berättade varför han ibland köper något hektar vingård. Blir ett hektar till salu, köper han det inte för att odla det utan för att använda det som handelsvara. Väl han har marken går han till bönderna runtomkring och frågar om de är intresserade av att sköta ytterligare ett hektar. Nappar de så är villkoret att de säljer sina egna druvor till just Lanson.

Champagnehusen köper alltså mark för att kunna skriva långa kontrakt och säkra sin tillgång på druvor. Inte undra på att bubblorna är dyra.