Den alltid lika entusiastiska Mats Hanzon kallade till lunch med Giorgio Rivetti från La Spinetta idag. Jag kom kl 12 som var utsatt tid och då var bara vår vinprovande riksdagsman Per Bill på plats. Vi fick vänta ett tag på herrarna Schultz, Rivetti, Kronstam och Röttorp (som är kroniskt sen).
Det gjorde nu inte så mycket eftersom vi umgicks med hustru Eva och en flaska Comtes de Champagne 1986 som var liksom Platons grotteliknelse av en åldrande Blanc de Blancs. En 100 procent pinot meunier från Michel 1982 var väldigt pigg och härlig, den med.
Mot slutet av champagnerna var alla anlända och vi fick en vichyssoise med löjrom och hackad gräslök och 1997 Barbaresco Valeirano som nog med sin lätta mognad och underbara parfymrikedom nog är den bästa italienska 97:an jag provat på länge.
Annars brukar de vara otillåtet trötta.
Giorgio Rivetti är en utmärkt konversationsmänniska, dedicerad, klok och humoristisk. Det ska bli riktigt kul att hälsa på honom i höst.
Till kalven med primörer kom 1997 Barbaresco Gallina som var lite djupare, gjorde ett mer moget intryck, men var minst lika intensiv. Jag hade kvar i glasen av barabarescovinerna när osten kom in tillsammans med en 1961 Mouton-Rothschild som var aningen knuten, men samtidigt helt fabulös.
Vi bröt upp efter lite kaffe och jag vandrade hem genom sommarstan till Södermalm för att skriva detta och ladda inför en middag med Ravenswood.
Det finns sämre dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar