Terroir - en realitet

För ett år sedan var  jag i Napa Valley - och det är verkligen ett magnifikt ställe att vara på. Där är vackert och i många stycken överdådigt. Och vinerna är ofta helt fantastiska. Några få odlare är medvetna om att deras lägen är unika, men de flesta ser sina viner som ett resultat av arbetet i vineriet. Det håller på att förändras, men producenterna är fortfarande delvis fast i 80-talets idéer om att vinets kvalitet handlar om arbetet i vineriet. Långt ifrån den franska uppfattningen att vinet blir till i vingården.
Och naturligtvis åkte vi på den obligatoriska föreläsningen om att det som kallas mineralitet och terroir inte är annat än svavelföreningar. Detta eftersom mineraler enligt amerikansk uppfattning inte kan ta sig in i druvorna via rottrådar. Detta är ett mantra i USA, och likväl skapar de designerade odlingsoråden för att skydda särskilda växtplatser.
Och vad är det som säger att mineralitet tar sig in via rottrådar? Alla vinmakare vet att eukalyptusträd och bränder kan ge smak i vinerna genom druvskalen - varför inte mineralitet också?
Alla som provat mycket vin vet att terroir är ett tydligt element i vin och att dessa skulle vara slumpmässiga svavelföreningar är dumheter. Varför yänkarna envisas med detta är för mig en gåta.
Bilden här ovan är bara ett exempel på vingårdar - inte från Napa utan den är tagen i Txakoli i spanska Baskien. Underbara och friska viner för övrigt.